Att kunna språk - vad innebär det och hur viktigt är det? Frågan är ytterst berättigad, inte minst för oss idag, då ett nytt demokratiskt och fredligt Europa, om än ibland mödosamt och i motvind, är under konstruktion. Bygget vilar bland annat på respekt för mångfald, kulturell så väl som språklig, som är viktiga delar av kontinentens rikedom.
Språkkunnandet är en grundläggande förmåga. Trots det hör man ofta, i fråga om språk »Jag kan inte …«. Orsakerna till denna uppfattning kan vara många: egna föreställningar, tråkiga erfarenheter, missriktad skolundervisning…
Europarådet har med ett stort antal forskare i flera språkprojekt arbetat för att bringa klarhet i vad språkförmåga innebär och definiera dess olika komponenter. Målet har varit att få en samsyn i Europa och göra varje europeisk medborgare medveten om att hon/han besitter en språkrepertoar som ständigt kan utvecklas. I stället för att fokusera på bristerna betonas »Jag kan…«.
Arbetet kring språkförmåga, språkundervisning och språkinlärning resulterade under 1990-talet i The Common European Framework of Reference for Languages: Learning, Teaching, Assessment, CEFR, Un cadre européen commun de référence pour les langues: apprendre, enseigner, évaluer, CECR. I januari 2009 utkom genom Skolverkets försorg en svensk version Gemensam europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning, GERS. Många känner till att GERS beskriver sex olika språkfärdighetsnivåer A1, A2, B1, B2, C1 och C2 samt fem olika färdigheter: hörförståelse, läsförståelse, samtal och muntlig interaktion, muntlig produktion samt skriftlig färdighet. Men hur väl känt är resten av dokumentet med nio olika kapitel som behandlar lärande, undervisning och bedömning?
Enligt en idé, som initialt kommer från Skolverket, har Fortbildnings-avdelningen för skolans internationalisering bett ett antal forskare och lärare i Sverige och utomlands att belysa olika perspektiv och infallsvinklar i GERS. Det är en självklar uppföljning av det arbete som fortbildnings-ledare Kerstin Karlsson gjorde för att i Sverige utveckla och sprida kunskap om ramverket, ända sedan tanken om en gemensam europeisk referensram officiellt lanserades på ett symposium i Rüschlikon 1991.
Det är en stor glädje att kunna presentera Språklärarens stora blå? En samling texter om Gemensam europeisk referensram för språk. Titeln är en anspelning på en känd liten röd bok, dock finns ett frågetecken efter Språklärarens stora blå och därmed ställs frågan: Är Gemensam europeisk referensram för språk en resurs och en hjälp för språkläraren? Eller uppfattas den som en börda "uppifrån", något att ytterligare hinna med i den redan stressiga och tunga arbetssituation många språklärare vittnar om? Meningen är att dessa texter skall kunna fungera som ingång, förklaring och fördjupning till själva ramverket.
Fortbildningsavdelningen tackar varmt författarna som, alla på sitt sätt, velat dela med sig av sina kunskaper om, erfarenheter av och tankar kring Gemensam europeisk referensram för språk. Vi hoppas att alla läsare skall ha nytta och glädje av denna antologi och att den kan bidra till att GERS används som ett tänkvärt och uppslagsrikt referensverk.
Hans Nytell
Fortbildningsledare | 
Carin Söderberg
Redaktör |
|
|
